Att det finns, och har alltid funnits, ett badmode bland kvinnor känner nog alla till men lika känt är det nog inte att det manliga badmodet sträcker sig mer än 150 år tillbaka. Om detta handlar boken Män i baddräkt: en kroppslig kulturhistoria skriven av Marianne Larsson fil.dr. i etnologi. Utifrån sitt forskningsprojekt vid institutet för folklivsforskning på Nordiska museet presenterar hon här sitt resultat.
Det manliga badmodet har genom åren gått igenom stora förändringar. Från tvärrandiga baddräkter, till surfarshorts och stringtanga och de idag mer vanliga badbyxorna. Mäns kroppsliga utseende har genom tiderna fått stå för deras status då det avslöjats om han är vältränad, tjock, smal eller solbränd. Inte helt ovanligt har det varit att det manliga badmodet används för att skämta. Som den heltäckande baddräkten till exempel, den som inte är helt olik det kvinnliga modeplagget tankini som på en man lätt får människor att skratta. Är den dessutom randig blir det en fullpott.
De första badkläderna för män var faktiskt ganska nätta och boken avslöjar att när Sveriges första simskola bildades i Uppsala bestod den enbart av män som under träningen fick simma nakna. När det väl blev dags för uppvisning var det förstås nödvändigt att de hade badbyxor på.
Marianne Larsson har på ett intressant sätt tagit fram fakta och information om de manliga badklädernas utveckling från 1800-talet fram till första delen av 2000-talet. Hon tar bland annat upp hur plagget utvecklats för att möta krav på att torka fort, inte töja sig eller krympa och samtidigt vara ett snyggt plagg där färg och form är viktigt. Hon visar också hur inte bara det kvinnliga badmodet haft en roll för att visa upp status och hur ideal har förändrats i samhället och visar sig även i det manliga badmodet.